Råd från föräldrar till skolbarn och ni som arbetar i förskola/skola mottages tacksamt!!!

Något annat som jag tycker är viktigt är skolan och just nu så är jag verkligen bekymrad över hur det är i Alice skola... Alice trivs bra i skolan men hon säger ju själv att de inte gör särskilt mycket och jag tror det är det som är problemet... Det är nämligen visst alldeles helt galet stökigt och stojigt i klassen och det är tom några av barnen som inte är särskilt snälla mot andra och knuffas och slåss och bråkar... Jag personligen tror att det är för att de har alldeles för lite att göra och bara springer runt och leker hela tiden... Fri lek är ju fantastisk men när det blir för mycket av det goda så går det lätt överstyr... Jag känner mig lite maktlös och väldigt fundersam när jag hör om hur de har ett rör som de stoppar kastanjer i när "alla har varit snälla" och när det är fullt så ska de göra något roligt...???  Jag undrar väldigt mycket över hur det ska vara när alla är snälla och hur man definierar detta... Alice sa häromdagen något om att det nu bara var några kastanjer kvar tills röret var fullt och att de bara behövde se till att ..... och ...... och ..... satt fint på samlingen så skulle de få dem... ??? Alice har flera gånger nämnt att det är just de här killarna som är problemet och .... slog .... idag osv osv.... Jag är inte odelat positiv att de "lugna" tjejerna ska fungera som någon slags "poliser" och säga till "bråkstakarna" samtidigt som det ju kan vara bra att alla får ta ett gemensamt ansvar för att det är lugnt i klassen... Vore det inte bättre med att bestämma att ALLA ska göra något roligt och de som missköter sig upprepade gånger istället inte får följa med... Visst är barnen små men man måste lära sig att ta konsekvenser för sitt beteende... Det kan aldrig vara okey att oprovocerat knuffas, slåss och ta saker från andra som jag vet att vissa har gjort... Jag funderar över hur personalen tar upp detta med föräldrarna till barnen som orsakar en hel det trubbel och vad föräldrarna gör åt det själva... Det är ju vi som föräldrar som har ansvar för att uppfostra våra barn till fina individer som vet hur man är en bra kompis och skolan måste ju vara tydlig med vilka regler som gäller där...???
Hur tänker ni andra som har skolbarn och hur tänker ni som jobbar med barn i förskola och skola...?
Jag vill och ska ju naturligtvis ta upp detta med personalen i skolan men det är inte helt lätt... Vi har, och jag vet att flera andra har, tagit upp detta tidigare och fått till svar att det tar lite tid innan alla hittar sin plats i en ny grupp osv men det har ju uppenbarligen inte blivit bättre och nu har halva förskoleklassen gått... Ska vi begära nya enskilda samtal eller ska vi be om ett föräldramöte...?
"Utbildningsmässigt" så har Alice tagit ett STORT kliv bakåt under denna termin även fast vi läser bok hemma varje dag men hon tycker inte alls att det är lika roligt längre... Matematikövningar som hon i förskolan tyckte var jätteroligt har lyst med sin frånvaro när vi räknar + och - själva hemma  så går det så trögt och hon säger att hon har glömt hur man gör för det var så länge sedan...
Min magkänsla sa ju detta redan innan hon hade börjat skolan och ingen är ledsnare än jag att behöva säga att jag nog tyvärr hade rätt... Jag hade så gärna velat bli överbevisad att jag hade fel men....
Nu har jag ställt henne i kö både till Plusskolan Montessori som startar på Bäckalyckan och på Vittra som startar på Samset till hösten... Egentligen vill jag nog inte byta skola för hon gillar både sina fröknar och kompisar men det känns som om jag kanske måste... :-( Jag känner mig bedrövad....