söndag 16 oktober 2011

Vad gör man...

en kväll hemma helt (nästan) ensam... Isac somnade ju snällt vid 20:30 i går så eftersom jag inte plockat undan scrappsakerna jag och Alice släpade fram i fredags så blev det faktiskt hela 2 layouter scrappat. Det är ju inte för att jag inte tycker det är roligt som jag inte scrappar längre för det tycker jag ju... Det finns ju bara så mycket annat som man borde lägga tid och pengar på. Jag tänker som så nu att jag i alla fall ska försöka göra åt det som jag har liggande här hemma och om det fortfarande känns roligt när det är slut så blir det väl antagligen så att jag shoppar lite mer saker... Vore ju roligt att ha var sitt riktigt fint album till barnen och kanske ett med lite bilder av mig själv också... Det får bli ett tunt för jag blir alltid så dålig på foton att jag framkallar väldigt få... Således så ser det ut som en bomb har exploderat för om man scrappar så går man inte runt och plockar efter lilleman hela tiden... När resten av familjen kom hem så tänkte jag städa men det blev heller inget av för vi gick på en liten skogsutflykt i det fina höstvädret istället . Nu har jag fastnat framför datorn och SVTPlay som visar WC-hoppning från Oslo och fast jag retar ihjäl mig på att de har en kommentator som absolut inte kan någonting om hästhoppning och som säkerligen får expertkommentatorn Lotta Björe att skämmas ögonen ur sig så kan jag inte slita mig när det är två svenskar i omhoppning. Det var för övrigt hos Lotta som jag började min "karriär" i hästbranchen en gång för sisådär 17 år sedan... Det ni...!!!

3 kommentarer:

Ebba sa...

Nä men titta! du bloggar igen! Och inte har det uppdaterats på min blogg! Konstigt... Alltså länken från min blogg. Men nu ser jag ju att du skrivit lite. Kul! Vore roligt att se nåt du scrappat! ;-) ha det fint! /Elisabeth

Linda sa...

Jag säger detsamma, syntes inte på min blogg heller att du uppdaterat först... Kul att läsa lite!

Måste träffas snart, börjar få abstinens! ;-)

ika sa...

åh har det gått så många år redan? fast det är kanske sant det måste då vara 18-19 år sedan du började hjälpa mig och Druvan :D tänk vad tiden går....kram