Första kärleken...

Ja det var väl antagligen nån häst för jag har nog gråtit lika mycket över hästar som olyckliga kärlekar... Jag och D träffades ju ganska sent (för drygt 5 år sedan) så några kärlekar innan har det väl varit även om ingen har varit av det slaget så att man har funderat på bröllop och barn... Jag var sjukt kär i en kille när jag bodde i Holland ett tag. Det var sådär så att man blev alldeles pirrig i kroppen och sa konstiga saker och fnissade när han var i samma rum... Och ja det blev vi efter ett tag och det höll väl i ett år eller så men med allt flyttande runt på olika jobb i olika länder så blev det tillslut svårt att hitta en vardag tillsammans. Och så har nog alla tidigare romanser i mitt liv varit. Hållit ett år ungefär men sedan tagit slut på grund av att man flyttat runt för mycket. Det var ju en av anledningarna till att jag bestämde mig för att flytta tillbaka hem till Sverige. Jag trivdes otroligt bra i USA men jag visste ju att jag någon gång ville leva ett riktigt liv med man, barn och ett eget hus. D och jag träffades via en detingsajt på nätet. Jag var som sagt nyinflyttad i Halmstad och när man är över 30 och inte har några bekanta i staden så kändes det lite underligt att gå ut på krogen alldeles själv... Tycke uppstod genom brev och telefonsamtal och efter någon vecka så bjöd jag helt enkelt hem honom till Halmstad (kanske inte jättesmart för han hade ju kunnat vara en seriemördare...). Första daten hade vi picknick på Tylösand. Det var i september och även om vädret var ganska fint så var vi helt ensamma... Sedan imponerade D på mig hemma i mitt kök genom att göra den godaste fisksoppa jag ätit så en sådan kille hade jag ju varit tokig om jag hade låtit slippa undan...

Prova gärna receptet, du kommer att älska den!!!