..har jag nog aldrig ansett mig vara. Jag brukar för det mesta vara ute i god tid men nu har det blivit lite si och så de sista veckorna när jag har varit ledig. Både igår och idag skulle vi ha varit på dagis vid 9 men lyckades inte komma dit före halv 10. Lilla fröken är, som sin mamma, ganska morgontrött och det är så tråkigt att väcka henne för snabbt för då blir det ju nästan alltid tårar...
I morse var hon lite extra trött eftersom hon var hos faster H igår när jag var på förskolans styrelsemöte. Jag är faktiskt jätteglad att jag blev tillfrågad om att vara med. Det känns helt rätt att vara lite mer delaktig i vad som händer på förskolan. Barnen är ju det viktigaste vi har och jag prioriterar hellre något sådant än drar iväg och tränar tex. Mötena tar ju inte så lång tid och protokollen skriver jag ju direkt i datorn medans mötet är igång så det behöver ju bara fixas till lite. Nästa vecka ska jag tillsammans med föreståndaren se hur vi kan jobba med att göra förskolans hemsida lite bättre. Det är ju även sådant som jag kommer att syssla med under min utbildning detta året så det ska verkligen bli spännande.
På eftermiddagen åkte vi mot Habo för att besöka goda vänner som fått en liten pojk som snart är 4 veckor. -Bebisen är pytteliten, sa Alice och det hade hon ju rätt i. Hon fick frågan av mamman i familjen om vad hon hade gjort på dagis idag? Svaret blev: -Bajsat! Snacka om svårt att hålla sig för skratt... Rätt hade hon ju förstås men...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar